Big bang

Big bang. 

Katten Jam var nedstämd. Prisutdelningen hade bara varit en dröm. Hans teorier om Universum var fortfarande inte erkända. Han visste inte vilket ben han skulle stå på. Det var viktigt att få ventilera sina tankar, men Tom verkade inte lika angelägen. Han verkade på det hela ganska nöjd med sitt liv. Även om man är nöjd så är det väl inte fel att tänka och utvecklas, tänkte Jam. Universum var hans huvudintresse. Politik kom sedan. Religion i bemärkelsen världsåskådning, var nästa stora intresseområde för honom. Tom klagade på att han bara intresserade sig för de övergripande frågorna. Inom viktiga områden är det meningslöst att försöka gå förbi de stora frågorna, ansåg han. Ta till exempel Toms agnosticitet. Vad är det för mening att diskutera små religiösa frågor med en agnostiker. Först måste man väl fastslå om Gud finns eller inte.  Inom vetenskapen fanns det också övergripande frågor. I dagens läge är det väl avgörande om man tror på ett Universum, eller många. Om man tror på en big bang, eller flera. Frågan vad som finns utanför Universum blir helt olika besvarad om man tror ingenting, eller om man tror på fler Universum. Big bang likaså. Vad fanns före? Inget eller andra big bangs. Inom politiken handlade hans övergripande frågor om solidaritet, jämlikhet och broderskap. Utan detta i grunden blir diskussioner meningslösa, ansåg han. Han funderade på om han överhuvudtaget gjort något bra. Efter en stund erinrade han sig rådjurskidet som han räddat. Så här gick det till.

”Jam ville visa någonting. Katten tog av mot ”stenige backen”. I kanten av vägen hade grus samlat sig. Det var den säkraste platsen att gå på. Ifall någon bil kom. I mitten var det packad sand. Stenar stack upp här och där. Jam sprang i mitten. Tom följde efter. Han såg Svantessons trädgårdshallon. Det var inte tid att tänka på dem nu. De tog av åt höger där vägen delar sig. Jam sprang före. Hon vände sig om och tittade att Tom han med. Det var sen sommar. Björkarnas blad var gula. Andra lövträd skiftade i färger. Orange och rött. Granar och tallar stod mäktiga vid vägen. Vid branddammen visade Jam en stig, Tom inte tänkt på tidigare. Det var en stig in mot myren. Jam sprang före och han kom efter. Inne på myren stannade Jam. Han tittade. Där plötsligt såg han. Ett nyfött rådjurskid låg stilla och väntade. Mamman hade övergivit sitt kid. Han rusade hem. Pappa var uppe, och åt frukost. Han följde med till myren. Hans Pappa ringde Universitetet. Han brukade göra det. En gång hittade de en svamp stor som en fotboll. Den var som ett stort vitkålshuvud. Universitetet blev glada över att få den. Efter några timmar kom en bil. Det var en ung kvinna. Hon hade med sig nappflaskor och mjölkersättningspulver. Timmar hade gått. Kidet var helt klart övergivet. Hans familj tog hand om kidet. Pappa borde nog blivit lärare på Universitetet. Han var så social. Han tänkte så mycket, och hade lätt för att hitta ord. Han skulle passat att undervisa. Nu blev istället hans barn och barnbarn Universitetslärare. Det var också bra. Men det var inne i Göteborg. Inte i Floda. Floda har inget Universitet, men det har så mycket annat. Han älskade kidet.”

Jam mindes det som det varit igår. Toms Pappa var skröpligare bara. Annars var det mesta sig likt. Han satt på verandan i Floda. Toms Mamma röjde i köket. Hon hade varit och handlat. Affären låg nu i ett hyreshus ganska nära. När han var liten låg där bara ängar. Den lilla bäcken från myren ringlade sig fram mot Sävelången. Inga hus fanns mellan Mormors hus och sjön. Om man följde vägen vid sjön låg det bondgårdar vid skogen. Volvobryggan var ny. Det fanns mycket fisk i vattnen. De metade ofta. Tom och Jam fick en del fisk. Mest abborre men även några gäddor. Ibland gick de till Mjörn. Jam tänkte på sången ”afton vid Mjörn”. Toms Pappa älskade den. Han tänkte också på ”barndomshemmet”. Det kändes som barndomshemmet legat vid Mjörn. Det fanns en stor äng som hans Mamma kallade ”gröne mad”. Där hade barndomshemmet legat tänkte Jam.  I vattnet växte vass ganska långt ut. Där var mycket små gäddor. Större gäddor var längre ut och bort mot herrgården. En klippa sköt ut en bit i sjön. Där växte barrträd. Där fiskade han och Jam ofta. Bruna torra tallbarr låg på marken. En liten äng hade ängsblommor i sig. Han och Jam vilade där ofta. Skäggdoppingar simmade i vattnet. En lång rad av ungar följde med efter mamman. Älgar betade på ängen i gröne mad. Träden var stora och gamla. Många hade ristat in sina namn i barken. Många med hjärtan till. Jam ristade in Toms och Jams namn i barken på en stor gammal bok. De flesta stora gamla träd på ängen var bokar. Deras bark var slät och grå. Jam kände att han länge levat där. Jam och han trivdes vid Mjörn. Det hade de alltid gjort.

Musen

Musen.

Katten Jam vet inte vart han skall ta vägen. Tom bara sover. Han tar på sina kortbyxor och hoppar upp på nattduksbordet. Han tittar ut genom fönstret. Det ser ut att bli en fin dag. Han hoppar ned igen. Tom ligger bredvid sin bror. I sängarna ligger Toms föräldrar och sover. Kaminen står svart och kall på sin plats. Locket är av. Tom och han gjorde raketer igår. De använde den nya staniolen som Toms Mamma köpt. Det var ingen tvekan om att raketerna blev bättre. De flög också längre. Hans vanliga sockar ligger i tvätten. Han tar på ett par nya. Svarta så klart. Vita vore ju nästan löjligt. Han slinker ut genom sovrumsdörren. Han smyger ned för trappan. Dörren till Toms Mormors rum står öppen. Han tassar in. Bäddsoffan är tom. Braskaminen har några svarta trädbitar på botten.  Gullris står i en vas på bordet. Han tar tillfället i akt och hoppar upp i den sköna fåtöljen. Han väntar en stund. Undrar när Tom kommer att vakna. Några nattståndna husflugor vaknade när han kom in. De surrar frenetiskt och far hit och dit i rummet. Sedan lägger de sig till vila igen. Det blir alldeles tyst. Han får ett infall och hoppar ned ur fåtöljen. Han rusar ut på verandan, och halkar på mattan, och faller. ”Råttefäller”, tänker han. 

Han går tillbaka ut i köket. Hittar sin skål och äter lite. Lämnar hälften och slickar sig om munnen. Går ut på verandan. Pelargonierna vissnar. Några blommor är bruna. Konstigt, tänker han. Toms Mamma brukar aldrig glömma att vattna. Sedan inser han förklaringen. De kom ju hit i går kväll. De har varit ute med båten i några veckor. Han tränger sig ut genom ytterdörren. Han sätter sig en stund på trappan. Solen står lågt. Några strålar kilar sig igenom de stora björkarnas blad och grenar. De står på andra sidan vägen. Han reser sig och går ned på grusgången. Gullriset i rabatten kring huset lockar humlor bin och blomflugor. Han tassar ut till grindarna. Här växer lövträd. Björk och hassel. Lönn och bok. Alla träden är unga och små. Deras blad är ännu gröna, fast hösten närmar sig. Han kilar upp mot skogen. En igelkottunge blir rädd och kryper ihop. Den bor nog i rishögen, tänker han. Han får syn på en bortvirrad mus. Jagar den tills den hittar sitt hål igen. Den slinker ned. Han kilar ned mot tomten igen. Han hoppar upp på en vedhög som lagts utanför vedboden. Han prövar att hoppa. Det går. Han kommer upp på vedbodtaket. Därifrån ser allting annorlunda ut. Han ser ängarna på andra sidan vägen. Han ser bäcken som lekfullt snirklar sig fram. Många lövträd. Björkar med vita stammar. Bok och ask. Lönn och alm. 

Han börjar bli sömnig. Han hoppar ned på vedhögen. Igelkottungen har nu hittat hem. Den försvinner in i sitt hål i rishögen. Han springer fram till gungan. Han sätter sig i, och tänker. ”Borde inte Tom vakna snart”, tänker han. Tom sträcker på sig. Han är i Floda. Två veckor har de varit ute med båten. Brodern sover. Mamma vrider sig i sömnen. Pappa snarkar. Luckan till kaminen står öppen. Locket är av. I går kväll gjorde de raketer. Brodern gjorde raketer med dubbelt så mycket svavel. De flög längre än någonsin. Det var tack vare den nya staniolen, tänker han. Han tar på sina nya kortbyxor. Han öppnar sovrumsdörren som stod lite på glänt. Han skyndar förbi rummet med malar. Går ned för trappan och ser att verandadörren står öppen. Mattan är tilltrasslad. Han går ut i köket. Han äter en banan, och en bulle. Han dricker sval mjölk. Dörren till Mormors rum står öppen. Han öppnar burken och tar en bulle till. Han fyller på mer mjölk i glaset, och ställer in den bruna mjölkflaskan i skafferiet. Han ser järnringen i golvet. Han ryser. Går in i Mormors rum. På matsalsbordet har Mamma ställt blommorna han plockade. Han sätter sig i den sköna fåtöljen. Han längtar efter morbror Uno och Knut. 

Han tänker på en sommarpratare han hörde på radion igår. Det var i båten. ”Hatar män kvinnor”, var titeln på programmet. Han hatade ingen. Måste man hata, undrade han. Han älskade sin Mamma. Han hatade kanske när hon var arg på honom. Eller när hon var arg på Pappa. Han älskade sin Pappa. Han ville att alla i familjen skulle vara vänner. Andra också. Han tittade efter Jam. Han gick ut på verandan. Han rättade till mattan. Ytterdörren stod på glänt. Han gick ut på trappan. Han visste vad Ferlin hade skrivit. Pappa läste alltid dikter. Många som han skrivit själv. Vissa andra, ”Har du tappat ditt ord och din papperslapp, du barfota barn i livet”. Han visste inte om han tappat sin papperslapp. Han visste inte heller om han tappat sitt ord. Medan han satt på trappan och tänkte, kom Jam fram. Han blev glad. Han hade i varje fall inte tappat sin katt. Jam kröp intill honom. Han smekte Jam. De tittade ut över ängen. Gräset växte högt. Blåklockor stod i grupper. Gullvivor fanns här och där. Gullris och klöver blandades med timotej. Runt brunnen frodades lupiner. Rosa och blå. Häcken var full av vita klockor. Flugsnappare tumlade kring i luften. Svalor flög högt i skyn. Gullregnsträden dignade under sina gula blomklasar. Han och Jam gick ned på grusgången. Det växte hassel vid grinden. Han plockade och åt. Jam såg en mus. På andra sidan vägen dignade buskar av röda vinbär. Jam undrade varför de inte alltid var i Floda. Det undrade Tom också.

Bli ett

Bli ett.

Katten Jam var mycket undrande inför vad Tom egentligen höll på med. Han reste runt och bara njöt av att finnas till. Nu hade han tagit med sig Jam till Skåne. Det fanns plats i Staffans hus. Staffan var universitetslärare. Han tänkte att det skulle vara roligt att prata med Staffan igen efter alla år. Förr om åren promenerade han och Staffan utmed sjön och talade om viktiga saker. De gick upp tidigt på morgonen. Staffan var tidigast, sedan Jam, Tom och Agnes. Barnen Eva och Robert kom sist. Staffan gjorde alltid riktigt kaffe till alla. I Skånegården fanns tre boningshus och ett uthus. I det största och äldsta huset bodde Edvard och Helena med fyra barn. Först en pojke och sedan tre döttrar. I det andra gamla huset bodde Torsten med sin tyska fru, Helga, och två söner. I det minsta och nyaste huset bodde Sven och Görel med en son och två döttrar. Staffan med sina tre döttrar bodde där det fanns plats. Agnes föräldrar bodde med sina barn oftast i det mellanstora huset. Nära gården låg en fin badsjö. Kor gick och betade på ängarna. Får också. Till slut fanns det så många barn och barnbarn, att det inte fungerade längre. Då drog sig vissa ur. Agnes var en av dem. 

Tom ville ha tag i Staffan. Han hade prövat att ringa. Ingen svarade. Staffan var kanske ute och reste. Han och Jam tog sig hem igen. På tåget satt Jam vid fönstret. Det var björkar utanför. Sjöar och skogar. Ängar och marker. Röda hus med vita knutar. Sverige är vackert, tyckte Jam. Han nickade. Det var väldigt skönt för honom att Jam höll sig lugn. Han somnade. Han drömde om Agnes. Han drömde inte så sällan om Agnes. Ofta gjorde de trevliga saker. Ibland försvann Agnes. Det kunde vara att hon steg på en spårvagn och åkte iväg. Det kunde vara att hon helt enkelt försvann i folkvimlet. Han vaknade. Tåget rullade in på Göteborgs central. De tog sina grejer. Han bar två väskor. Jam höll efter sig själv. De ställde sig vid pendeltåget mot Floda. Jam ville hellre åka ut till Rörö. ”Vi skall åka dit”, sa han. Först måste vi bara landa i Floda. Fabriksbyggnader kantade vägen de åkte. I Jonsered stannade tåget. Här brukade vi lämna bilen till lagning, sa han. En ung kille skötte bilen helt under några år. På den tiden var man trogen kund, sa han. Det var då man fortfarande handlade på Konsum. Konsum var inte bara Konsum för honom. Hans Mamma hade varit chef över Konsums kontor. Det gjorde nog sitt till. 

Pendeltåget rullade in på stationen i Lerum. När de startat såg han en liten kyrkogård. Den hade han aldrig tänkt på tidigare. Säveån syntes genom fönstret. Den ringlade sig i krokar över ängarna. Ibland växte träd runt i kring. Han kände sig tom inuti. Agnes var borta. Barnen utflyttade. Bara Jam kvar. Även Jam verkade dåsig. Vid Stenkullens station gick tre barn av. De skrattade. En äldre herre steg på. Han hade också problem med betalningen. Han försvann ut ur vagnen. Förmodligen letade han efter personal. Tåget saktade ned, och han kände igen husen utanför. De stannade på Floda station. Han tog väskorna. Jam tog sig själv, och de steg av. Klockan var två. ”Det är lite sent att åka till Rörö", sa han. Jam stelnade till. Han såg fram mot att bada. De gick genom tunneln. Han såg några målningar han inte tänkt på tidigare. De gick vägen mot torget. Bron över Säveån. Där var fint. En cykel låg i slängd på bottnen. Vattnet porlade vackert. Det rann ganska stillsamt. ”Det har inte regnat på länge", tänkte han. Jam ryckte i honom. ”Vi kan väl bada här då”. Han kände sig vemodig. De gick över torget. Tog backen upp mot parken. 

Centralskolan var tom på barn. Det är ännu sommarlov, tänkte han. Han värmde två frusna ICA-mat. De åt under tystnad. Han insåg att Jam nog hade rätt. De kunde bada här i Sävelången. Ett häftigt skyfall drog snabbt förbi. Det blixtrade och åskade också. Snart tittade solen fram igen. Han hämtade bilnycklarna. Bilen har varit på lagning, och är nu i bästa skick. Sist han var där borta byggde en firma på ålderdomshemmet. Parkeringen var full. Nu har de nog semester, tänker han. De packar ned badkläder i hans lilla ryggsäck, och ger sig iväg bort mot bilen. Jam sätter sig på passagerarplatsen. Han vrider på nyckeln och bilen startar genast. De tar av mot Drängsered. Pizzerian är riven. Ett nytt hus på andra sidan vägen, nära sopstation blir dess nya plats. De kör under tågspåren, och tar till höger. Vid avtaget mot Vallmovägen precis på höjden, finns en vägbula. Bra, tänker han. Jam är helt lugn. De tar av ned mot Drängseredsbadet. Bara några bilar är parkerade. Han ställer bilen längst upp. Lättast att komma ut, tänker han. Han och Jam går över tågspåren. Några ungdomar sitter i gräset. Jam vill stanna men han vill gå bort till bryggorna. Det är svalt och skönt i skuggan av träden. Blåklockor kantar stigen. Gullvivor syns längre fram. Hundkex och klöver trivs på ängen. Jam stannar och plockar några smultron. Hallon och björnbär frodas mot sjön. Lövslyet runt stigen har börjat bli trän. De kommer fram till bryggorna. Jam byter genast till badbyxor. Tom går ut på Volvobryggan. Den är mycket gammal och sned. I vattnet simmar stim av abborre och mört. ”Det är skönt. Skall du inte i”, ropar Jam. Han är vemodig. Han tänker på barndomen. Bryggan var ny, och stenarna var vassa. ”Det är underbart här i Floda”, ropar Jam. Tom tar av sig kläderna. Han flyter ut i vattnet och blir ett med Sävelången. Tid och rum försvinner. Han blir ett med sitt Floda.

Skagen

Skagen.

Katten Jam och Tom skall till Skagen. Jam såg fram mot det. Sista veckan hade Tom varit dyster. Det berodde på det misslyckade besöket i Stockholm. Jam hade försökt behärska sig, men en del tjat hade det ändå blivit. Det var ju sommar, och alla reste någon stans. En tur till Skagen var väl inte för mycket tyckte Jam. Tom satt med en kopp kaffe på altanen vid Lilla huset. Det var i Floda. Agnes var bortrest. Hon var på sin släktgård i Vittsjö. Hon hade barnen med sig. Kaninen var kvar hos honom. Han granskade Lilla huset. Det var målat i röd oljefärg, med vita knutar. Där inne var endast ett förråd. Robert hade sin MC där. Robert var hans pojke. Hans flicka hette Eva. Hustrun Agnes. Jam sysslade med någonting inne i huset. Tom tittade på stora huset. På taket låg enkupigt tegel. På denna sida var det gammalt tegel. Det var rent som nytt. Han hade kommit på ett knep. Han ställde teglet i en stor plasttunna. I den hade han en stark lösning av kaustiksoda. När teglet varit däri en halvtimma föll all gammal smuts och lava av. Bara med några tag av en borste. Han var nöjd med sin uppfinning. På andra sidan taket hade han lagt ut nya tegelpannor, med ett liknande utseende. Det blev bra. 

Rännorna var nya i svart plast. Väggarna hade varit målade med beige plastfärg. Han strök på kaustiksodan, och lät det torka. Sedan gick det att stryka på Falu rödfärg. Den fastnade lika bra som på nytt trävirke. Det var också en uppfinning han gjort. Jam rotade i källaren. Infarten till tomten var från Vallmovägen. Det var vid slutet av vägen, så det var bra. Tomten lutade mycket neråt. Havrevägen låg nedanför. Det var ett lugnt område. En gång hade Tom hittat ett glasspapper där nere på tomten. Annars hade det varit lugnt. Nerevid växte kantareller varje år. De fick växa sig stora innan han plockade. Jam hittade vad han sökt. Det var två åkkort för järnvägen och spårvagn. De åt frukost under tystnad. Han tog fram fyra morötter och två kokta potatisar ur kylen. Det skulle kaninen ha, medan de var borta. Han var fortfarande betryckt. Jam förstod vad som tyngde honom. ”Vi vänder oss till EU-domstolen”, sa han. Tom googlade på tågtiderna. De gick ned till hållplatsen. Strax kom tåget. Han och Jam steg på i mitten. Tåget hade stannat så. Det var en ny typ av biljettmaskiner. Jam förstod sig inte på dem. Han stack in sitt kort och tryckte på en knapp. Det lät konstigt, och kortet kom ut igen. 

Jam sade till honom att strunta i betalning. Kommer det en kontrollant så får vi förklara att maskinen är sönder. Jam satte sig. Han lämnade fönsterplatsen åt honom. Han slog sig ned. Han följde Säveån. Den slingrade sig utanför tåget. Björkar lyste i solen, med sina vita stammar. Kor betade. En skock får gick vid ån. När de närmade sig Göteborg, blev det fabrikshus och byggnader. Vid Partille station stannade tåget. Några barn steg av. Några vuxna tanter gick på. Tåget rullade in på Göteborgs central. Han och Jam steg av. På centralen var ett liv och ett kiv, trots att det var tidigt. En tiggare höll fram sin skål. Det var ett barn. Jam och han gick ut på Centralstationen. De gick in i det lilla huset för reseinformation. Jam frågade hur det nya biljettsystemet fungerar. Det var inte nytt svarade tanten i kassan. Hon förklarade ändå. De bestämde sig för att ta ettan. På vagnen betalade Jam med både sitt och hans kort. De satte sig. Staden myllrade av människor. ”Vad är klockan”, frågade Jam. Den var kvart i tio. De steg av vid Järntorget. Vatten sprutade och porlade i fontänen. ”Tänk att Dan Andersson var här”, sa han. Dan Andersson satt på en restaurang som kallades ”Tullens svarta krog”. Han skrev då om ”Masthuggstemplets torn”. 

De gick mot Danmarksfärjan. Utanför Folkets hus stod en staty av Palme. De kom upp till kassan. ”Två biljetter till Fredriks hamn”, sa Jam. Sedan fick de vänta. Jam började piggna till. Han vände sig till Tom och sa, ”berätta om psykoterapi”. Han började må lite bättre. Det var nog bra att resa bort lite. ”Jag kan berätta när jag arbetade med ungdomar i Göteborg”, sa han. Jag är idel öra, sa Jam. Det var inom Göteborgs gymnasium. Vi hade en verksamhet dit skolsyster och kurator kunde remittera elever för samtal. De allra flesta var mycket motiverade. Först hade vi tre intervjusamtal. Sedan bestämde vi om vi skulle fortsätta. Mina ungdomar fick sitta under intervjun. Sedan erbjöd jag en slaf. Jag tänkte att det nog är bättre att ligga ned när minnen och drömmar börjar komma. Alla mina patienter tog emot erbjudandet. Väldigt få av mina patienter ville sluta efter tre gånger. Hos några terapeuter slutade hälften. Jam hade hört detta förut. Han var glad att Tom började må bättre, men orkade inte lyssna längre. Båten hade kommit in, och de gick ombord. Jam ville spela på spelautomat. De ställde sin packning vid bakre uteplatsen. Måsar följde båten när de lade ut från land. Antagligen vana att bli matade. Jam hittade spelautomaterna. Han tyckte inte om att Jam spelade. Jam drog i den enarmade banditen. Han vann ingenting, men fortsatte. Plötsligt hände det. Symbolerna stämde och kronor började rassla. Jam insåg att han var rik. ”Nu är jag millionär”, tänkte Jam. Han hjälpte Jam att räkna pengarna. Han mådde mycket bättre nu. Det var bara enkronor. Hundra stycken. Jam blev förtvivlad. ”Allt är bara lurendrejeri”. Nu var allting som vanligt. Han mådde bra, och Jam var upprörd. ”Snart är vi i Skagen”, sa han. Då skall du se att du blir glad igen.

Branddamm

Branddammen.

Katten Jam var på gott humör. Det var idag de skulle gå till Sävelången och bada. Toms barn skulle med. Hans fru var bortrest. Hon var i Amerika, och hälsade på en vän. Jam trängde sig ut ur sovrummet. Han kilade fram till trappan, och tog sig enkelt ned. I köket åt Jam lite. Toms Mormor var där. Dörren till hennes rum var stängd. Jam tänkte på barnen. Det var inte barnen Jam tyckte illa om. Det var Toms fjantiga beteende som störde Jam. Han hade något slags komplex till barnen. Han försökte nog kompensera något från sin egen barndom. Jam gick ut på verandan. Några kvarblivna flugor vaknade till när Jam kom. De började surra frenetiskt. Bara för att slå sig till ro efter en kort stund. Vila, och sedan surra igen. Han gick ut och satte sig på trappan. Solen stod lågt, och kilade sig genom de stora björkarnas blad och grenar, på andra sidan vägen. Det värmde i alla fall lite grann. Gullriset i rabatten vid huset, lyste. Blomflugor stod still i luften. Deras vingar syntes inte. Så snabbt surrade de. Humlor hade vaknat till morgonens plikter. Bin sög nektar. Jam gick ned till trädgårdsgången. Gruset kittlade under tassarna. Han såg hassel och björk runt trädgårdsentrén. Några lönnar också. Han gick ned till brunnen. Lupiner frodades där. Rosa och blå. 

Han smög över ängen. Gräset stod högt. Blåklockor blandades med klöver och gullvivor. Gullregnsträden dignade under sina många blomklasar. I häcken växte vita klockor. En slingerväxt trivdes där. I rabatten vid ängen växte rosa rosor. Det var gammaldags doftande. Han tog vägen till baksidan huset. Svarta skogssniglar kröp i mossan på berget. En igelkott skyndade in i sitt hål i rishögen, när han kom. På den stora stenen låg en svart orm och vaknade i solskenet, som här nådde över träden. Han sprang upp i skogen på andra sidan tomten. Han jagade en mus som förvirrat sig bort från sitt bo. Han lade sig att vila. Sedan gick han ned och satte sig i gungan. Jag undrar om inte Tom vaknat nu, tänkte han. Tom sträckte på sig. Han tog på sig sina kortbyxor, och gick ned i köket. Han ordnade kaffe. Sedan gick han ut och satte sig på trappan. Solen hade börjat värma. Han tänkte på Ferlins dikt. ”Nu sitter jag åter på handlarens trapp, och gråter så övergivet”. Barnen kom stojande ned. Han ordnade frukost. Sedan packade han en ryggsäck. Badgrejer och fika. Något extra till Jam. Jag undrar var Jam är, tänkte han. De gick grusvägen ned. Jam var på strålande humör. Han hade insett det meningslösa i att diskutera politik med Tom, men det fanns ju så mycket annat att tala om. Problemet var väl bara att han jämt tänkte på politik. 

De svängde till vänster. Vägen mot branddammen och stenige backen. Han kunde inte hålla sig längre. Han började med religion. ”Har du tänkt på att Agnes religion, är barnatro”, öppnade han med. Tom kröp ihop. Han tänkte att nu börjar det igen. Tom svarade. ”Ja, det stämmer”. ”Stör det dig inte alls”, frågade Jam. Barnen drog sig lite efter. Det var hjärtligt trötta på hans ständiga diskussioner. Försöker du inte bibringa Agnes en mognare världsbild, sa han. Vi har diskuterat sedan första dagen vi träffades, sa Tom. Har ni inte kommit någonstans alls, undrade han. Vägen var ojämn. Grus hade samlat sig i vägkanten. Själva vägen var sliten. Stenar stack upp här och där. Han prövade att tassa i gruset. Det kändes lite bättre. De kom fram till branddammen. En stig gick in till myren. Här hittade jag en gång ett övergivet rådjurskid, sa han. Men det var när du var liten Tom, sa han lite överlägset. ”En ny skandal har uppdagats inom hemtjänsten”, sa han. Tom tittade koncentrerat på branddammen. I mitten var vattnet klart. Man såg någon meter ned. Det växte brunt ludd på botten. I kanterna växte små gröna blad på ytan. De glesnade ut mot mitten. Barnen hängde mot gallret, och tittade. 

”Vattnet är klart idag”, sa Tom till barnen. ”Det handlar naturligtvis om en privat aktör”, sa Jam. "De saknar F-skattesedel". Tom såg lidande ut. ”Vattnet rinner under vägen”, sa han till barnen. Han visade barnen bäcken på andra sidan vägen. ”Här lekte jag och min bror ofta när vi var små”, sa han. Då växte här vita smultron. De gick vägen till den slutade. En stig tog över. Där fanns mycket harsyra när han var liten. Han brukade plocka och äta. Barnen ser några hallon. Stannar och plockar. Äter. De kommer ut på vägen mot bondgårdarna. Går mot sjön. Vid rälsen frodas smultron. Barnen stannar och plockar. Jam är förtvivlad. Han kan inte få igång Tom. Han är så lustig när han blir ivrig, tycker Jam. Lustigast är det när han blir arg. Argast blir han när man hittar politiska spörsmål som han inte behärskar. Jam ändrar taktik. ”Berätta om psykologi”, säger Jam och låtsas okunnig. Tom tittar upp. ”Vad för slags psykologi menar du”, frågar han. Menar du grundforskning eller menar du tillämpad psykologi. Menar du i själva verket psykoterapi? Jam känner sig nöjd. Äntligen har han fått igång honom. De är framme vid Sävelångens bryggor. Barnen river av sig kläderna och rusar ut i det ljumma vattnet. ”jag menar psykologi över huvud taget, men måste jag välja så blir det psykoterapi”, säger Jam. Han är mycket nöjd. Han vet att några timmars föreläsning är att vänta. ”Det är skönt här vid Sävelången i Floda”, säger han.