1955.
Det var år 1955. Tom var fyra år. Han var i Floda. Det var sensommar. Tom visste ännu inte vad årstider var. Han gäspade, och sträckte på sig. Han låg i kökssoffan. Soffan där uppe. I sovrummet. Den var brun och ganska mjuk inuti. Hans bror låg också i soffan. Brodern sov. Tom satte sig upp. I sängarna låg Mor och Far. De sov också. Tom gick ur soffan. Rummet var sig likt. Den lilla kaminen stod svart och vilade från eldning. Det behövdes ingen extra värme nu. Det skulle snart bli varmt. Ja, närmast hett ute. Tom tog av sin pyjamas. Det räcker med de vanliga kortbyxorna, och en tunn tröja. Tom öppnade dörren till sovrummet. Sval luft mötte honom. Golvet knarrade lite. Han gick fram till trappan. De sov alla i sängkammaren. Tom tog trappsteg, efter trappsteg. Tyst för att inte störa. När han kom ner i hallen var det svalt och skönt. Dörren till Mormors rum var stängd. Han gick ut i köket, och öppnade skafferidörren. Där på ett fat i mitten, stod en skål med filbunke. Det var Toms filbunke. Han ställde skålen på bordet. Hämtade ett fat, och öste över till det. Hälften gick åt. Resten ställde han in igen. Tom slickade av skeden. Han sockrade lite på filbunken, och började äta. Luckan till kökskaminen stod öppen. Mormor hade nog eldat igår kväll. Inte för att det hade behövts. Mer för trevnaden.
På verandan blommade det i krukväxterna. Det var rosa och röda pelargonier. Solen sken in på verandan. Den stod ännu lågt och värmde inte så mycket. Ytterdörren var låst. Tom låste upp. Han öppnade dörren och satte sig på trappan. Några blomflugor surrade trevligt runt honom. Han hörde jamanden. Den svarta katten kom fram till honom. ”Så du har varit ute i natt”, tänkte Tom. Den strök sig mot honom. Det kändes skönt. Tom klappade katten. Smekte henne ömt. Hon slickade sina tassar. Sedan smet hon iväg. Hon stannade och tittade på Tom. Väntade. Tom följde efter. Han bökade sig fram genom buskar och gula blommor. Lupiner, skära och blå fanns också vid vägen. Tom följde katten runt huset. Där i gräset vid husgrunden, låg en liten mus. Den var så söt. Förvirrad efter kattens klor och gnag, låg den stilla och väntade på att kvickna till. Tom tog ömt upp musen. Han klappade den. Katten strök sig mot Toms ben. Hon tyckte nog om att Tom tagit musen. Katten visste inte riktigt vad man gör med möss. Bara att de var roliga att fånga. De kilade så kvickt och lockade till lek. Tom gick tillbaka till trappan. Solen hade stigit något. Daggen i gräset låg ännu friskt. Det glittrade på ängen.
Tom tittade på de skära rosorna i rabatten. Han ville släppa musen, men först ville han visa den för någon. Ytterdörren öppnades. Några innestängda flugor flög ut. De hade samlat kraft efter en surrig natt. Det var Mamma. Tom sprang upp för trappan. Han kramade Mamma. Nu ville Tom visa. De gick in på verandan. Tom drog sin Mamma in till köket. Så lade han försiktigt ned musen på golvet. ”Titta vad katten hittat”, sa han glädjestrålande. Musen hade kvicknat till något, och kilade iväg över golvet. ”Ta bort den”, skrek Mamma. Tom förstod ingenting. ”Ta bort musen”, skrek Mamma igen. Tom blev rädd. Han fångade musen, som ännu var lite ”tam”. Katten blev rädd. Hon följde med Tom som sakta gick ut med musen. Tom gick tillbaka till andra sidan huset. Han släppte den där han tagit upp den, en stund tidigare. Den kilade under buskar och försvann ned i en håla. Tom var skakad. Varför hade Mamma blivit så arg? Katten försvann genom lupinsnåren, och fortsatte upp i skogen. Tom var bedrövad. Han satt länge på ängen och bara sörjde. Till slut kom hans bror ut. Alla var vakna nu. De skulle äta frukost. Ville Tom vara med? Tom ville inte. Efter frukosten skulle de bada.
Tom satt i skuggan av det ena gullregnsträdet. Han kände sig butter. En svart skogssnigel hade tagit sig fram ur dunklet. Tom såg med blandade känslor på snigeln. Det var något sällskap, men Tom tyckte inte om sniglar. Pappa skulle åka till Göteborg. Han hämtade sin moped ur vedboden. Det var en blå som man trampar i backar. Pappa hade tjocka kläder. Kanske var det kallare på vägarna. Tom tyckte att Pappas handskar var fina. Det var ”kraghandskar”. Sådana ville Tom ha. Pappa tog adjö. Han kramade Tom, och knattrade iväg. Tom lyssnade noga, och hörde knattret försvinna i fjärran. Mamma kom ut. Hon hade packat en matsäck. Toms bror var glad. Han skulle pröva sina nya badbyxor. Tom hade inga badbyxor. Han var för liten, tyckte Mamma. Tom tänkte vägra bada. Vägen knastrade under Toms fötter. I kanten låg det grus. Uppe på var det hård sand. Stenar stack upp här och där. Tom sparkade i stenarna. Han ville inte följa med, men han gjorde det ändå. Tom tänkte på musen. Kanske Mormor skulle tyckt om den. Kanske Pappa. Toms bror var inte särskilt intresserad av möss. De gick förbi branddammen. De gick stigen genom skogen. När de kom fram till Sävelången, var Tom glad igen. Han rusade ut i vattnet. Det svalkade skönt. Tom tyckte om Floda.
Det var år 1955. Tom var fyra år. Han var i Floda. Det var sensommar. Tom visste ännu inte vad årstider var. Han gäspade, och sträckte på sig. Han låg i kökssoffan. Soffan där uppe. I sovrummet. Den var brun och ganska mjuk inuti. Hans bror låg också i soffan. Brodern sov. Tom satte sig upp. I sängarna låg Mor och Far. De sov också. Tom gick ur soffan. Rummet var sig likt. Den lilla kaminen stod svart och vilade från eldning. Det behövdes ingen extra värme nu. Det skulle snart bli varmt. Ja, närmast hett ute. Tom tog av sin pyjamas. Det räcker med de vanliga kortbyxorna, och en tunn tröja. Tom öppnade dörren till sovrummet. Sval luft mötte honom. Golvet knarrade lite. Han gick fram till trappan. De sov alla i sängkammaren. Tom tog trappsteg, efter trappsteg. Tyst för att inte störa. När han kom ner i hallen var det svalt och skönt. Dörren till Mormors rum var stängd. Han gick ut i köket, och öppnade skafferidörren. Där på ett fat i mitten, stod en skål med filbunke. Det var Toms filbunke. Han ställde skålen på bordet. Hämtade ett fat, och öste över till det. Hälften gick åt. Resten ställde han in igen. Tom slickade av skeden. Han sockrade lite på filbunken, och började äta. Luckan till kökskaminen stod öppen. Mormor hade nog eldat igår kväll. Inte för att det hade behövts. Mer för trevnaden.
På verandan blommade det i krukväxterna. Det var rosa och röda pelargonier. Solen sken in på verandan. Den stod ännu lågt och värmde inte så mycket. Ytterdörren var låst. Tom låste upp. Han öppnade dörren och satte sig på trappan. Några blomflugor surrade trevligt runt honom. Han hörde jamanden. Den svarta katten kom fram till honom. ”Så du har varit ute i natt”, tänkte Tom. Den strök sig mot honom. Det kändes skönt. Tom klappade katten. Smekte henne ömt. Hon slickade sina tassar. Sedan smet hon iväg. Hon stannade och tittade på Tom. Väntade. Tom följde efter. Han bökade sig fram genom buskar och gula blommor. Lupiner, skära och blå fanns också vid vägen. Tom följde katten runt huset. Där i gräset vid husgrunden, låg en liten mus. Den var så söt. Förvirrad efter kattens klor och gnag, låg den stilla och väntade på att kvickna till. Tom tog ömt upp musen. Han klappade den. Katten strök sig mot Toms ben. Hon tyckte nog om att Tom tagit musen. Katten visste inte riktigt vad man gör med möss. Bara att de var roliga att fånga. De kilade så kvickt och lockade till lek. Tom gick tillbaka till trappan. Solen hade stigit något. Daggen i gräset låg ännu friskt. Det glittrade på ängen.
Tom tittade på de skära rosorna i rabatten. Han ville släppa musen, men först ville han visa den för någon. Ytterdörren öppnades. Några innestängda flugor flög ut. De hade samlat kraft efter en surrig natt. Det var Mamma. Tom sprang upp för trappan. Han kramade Mamma. Nu ville Tom visa. De gick in på verandan. Tom drog sin Mamma in till köket. Så lade han försiktigt ned musen på golvet. ”Titta vad katten hittat”, sa han glädjestrålande. Musen hade kvicknat till något, och kilade iväg över golvet. ”Ta bort den”, skrek Mamma. Tom förstod ingenting. ”Ta bort musen”, skrek Mamma igen. Tom blev rädd. Han fångade musen, som ännu var lite ”tam”. Katten blev rädd. Hon följde med Tom som sakta gick ut med musen. Tom gick tillbaka till andra sidan huset. Han släppte den där han tagit upp den, en stund tidigare. Den kilade under buskar och försvann ned i en håla. Tom var skakad. Varför hade Mamma blivit så arg? Katten försvann genom lupinsnåren, och fortsatte upp i skogen. Tom var bedrövad. Han satt länge på ängen och bara sörjde. Till slut kom hans bror ut. Alla var vakna nu. De skulle äta frukost. Ville Tom vara med? Tom ville inte. Efter frukosten skulle de bada.
Tom satt i skuggan av det ena gullregnsträdet. Han kände sig butter. En svart skogssnigel hade tagit sig fram ur dunklet. Tom såg med blandade känslor på snigeln. Det var något sällskap, men Tom tyckte inte om sniglar. Pappa skulle åka till Göteborg. Han hämtade sin moped ur vedboden. Det var en blå som man trampar i backar. Pappa hade tjocka kläder. Kanske var det kallare på vägarna. Tom tyckte att Pappas handskar var fina. Det var ”kraghandskar”. Sådana ville Tom ha. Pappa tog adjö. Han kramade Tom, och knattrade iväg. Tom lyssnade noga, och hörde knattret försvinna i fjärran. Mamma kom ut. Hon hade packat en matsäck. Toms bror var glad. Han skulle pröva sina nya badbyxor. Tom hade inga badbyxor. Han var för liten, tyckte Mamma. Tom tänkte vägra bada. Vägen knastrade under Toms fötter. I kanten låg det grus. Uppe på var det hård sand. Stenar stack upp här och där. Tom sparkade i stenarna. Han ville inte följa med, men han gjorde det ändå. Tom tänkte på musen. Kanske Mormor skulle tyckt om den. Kanske Pappa. Toms bror var inte särskilt intresserad av möss. De gick förbi branddammen. De gick stigen genom skogen. När de kom fram till Sävelången, var Tom glad igen. Han rusade ut i vattnet. Det svalkade skönt. Tom tyckte om Floda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar