Tidigt.
Tom vaknade tidigt i morse. Redan klockan fem. Det gick inte
att somna om. Tom klädde sig. För några veckor sedan köpte han ett par
kortbyxor, vid Floda torg. Affären sålde bara barnkläder förut. Nu säljer de
även herr, och damkläder. Det var ett par jeansshorts. ”Skönt att ha ett par
kortbyxor nu, när det är så varmt”. Tom är nöjd med sina shorts. De är snygga
också, och dessutom inte löjligt långa. Tom åt frukost. En banan och en kopp
kaffe. Tom har väldigt bestämda matrutiner. Varje morgon en banan och en stor
kopp kaffe. Näskaffe. Tom tar på sig skorna. Det är ett par svarta träningsskor
som han är mycket nöjd med. Han har bytt kardborreband en gång. Det kostade 140
kronor. Det var det värt. Tom kan knyta skor, men det är väldigt svårt. Det är
svårt sedan Tom skadade sin vänsterhand. Den har full rörlighet men ingen
känsel. Då är det svårt. Tom griper sina vandringsstavar, De är fjädrande.
Lufttrycksfjädring. Gråa med svarta handtag. De duger. Helst skulle Tom velat
ha utan fjädring, men det får gå så här. Handledsbanden har slingrat sig. Det
gör inget. Tom bär stavarna, och tar sig sakta ut. Porten är låst till klockan
sju. ”Tur att jag tog nycklar”, tänker Tom. Han tar vägen mellan husen.
Dumt att vägen inte heter ”Arfwedssons väg”, ända ut. Inte ens taxichaufförer hittar. ”Hoffmans väg”, eller något sådant står det där ute. Den branta biten går bra. Det är issprängt i asfalten. Tom tar sig ned till parken. Centralskolan är tom på barn. Annars är de alltid och leker upp på vägen, och ovanför i buskarna. Många barn hälsar på ett trevligt sätt. Vissa frågar vad Tom heter. Märkligt. Nu är det tomt. Det börjar redan bli varmt. Tur att Tom har bara en T-shirt. Han kommer fram till Allébacken. Nu syns Sävelången. Där satt Tom med Greta för en månad sedan. Greta är snäll. Hon ringer ett par gånger i veckan. Nu arbetar hon på Vårdcentralen, och trivs mycket bra. Tom känner sig lite stolt. Det var hans råd till Greta. Att lämna sin trista arbetsplats, och börja i Floda. Biblioteket har sommarstängt. Tom har en bok om Rörö. Han funderar på när de öppnar igen. Boken Tom lånade gången innan, hette ”emigrantvisor”. Han som arbetade var oerhört trevlig. Det var faktiskt osannolikt. Det var uppenbart att han blev väldigt glad över att någon lånade just den boken. ”Han måste älska sitt jobb”, tänkte Tom. ”I värsta fall får jag ta mig till Lerums bibliotek”, Tom gick vidare. Så här tidigt ser mig ingen genom Hemtjänstens fönster. Han rundade huset, och gick upp för backen mot parken.
Benen blev inte tröttare. De var ju redan som gelé när Tom startade. Han tänker på Greta. Hon bor i en fin villa mot Gråbo. Där finns en guldfiskdamm. Hennes man sköter den. Gretas man hugger ved till den öppna spisen. Gretas man är speciell. Han heter Jesper. Bara det är speciellt tycker Tom. Jesper är freelans. Han hittade gamla fotografier på en vind. Tio tusen. Svartvita, efterfrågade. Sedan tio år lever han på att sälja dessa fotografier. Jesper är mycket begåvad. Samhällets mest begåvade personer passar nog inte riktigt in. Jespers och Gretas son läser på Chalmers. ”Att bli forskare är kanske en väg att gå för alltför begåvade”, tänker Tom. Toms son är forskare. ”Jag borde läst matematik”, tänker Tom. Där efterfrågas annorlunda sätt att tänka. Inom matematiken finns andra platser. Där uppmuntras man att gå in i främmande världar. ”Det skulle passa mig”, tänker han. Han satt med Greta på bänkarna vid Sävelången. Hon tror mycket på träning. Gärna gym. Riktig kost. Motion. Promenader. Dans. Bantning. Tvådagarsmetoden. Jesper gör allt vad Greta vill. De älskar nog varandra. Så som Tom älskade Agnes en gång för länge sedan. Han tänker på sin dotter. Hon hade hela sin uppväxt i Floda. Rötterna finns ändå i Bohuslän. Toms förfäder fanns mest på Rörö. Toms Farfars Morfar var Rörös mäktigaste man, på artonhundratalet. Han var född sjuttonhundranittio.
Jesper är släktforskare. Toms dotter också. Det har smittat av sig på Tom. Toms Pappa talade Bohusländska. ”Her har di slebat, och her har di slett”, kunde han säga. Han var fascinerad av ruiner och lämningar. Tom känner sig kluven. Pappa kom från Bohuslän. Mormor också. Mamma växte upp i Floda. Här har Toms barn vuxit upp. Varje sommar var Tom i Floda, som liten. Han har bott i Floda i mer än trettio år. Tom vaknar upp. Han är nu ute ur parken. Centralskolan är bakom honom. Mobilen visslar till. Greta har skickat ett mail. Han tar vägen mot trapporna. Det ger nog bäst träning. Han kämpar sig uppåt. Trappan är fri från spott. Märkligt. Har fastighetsskötaren, Tommy, lyckats. Tom tänker på att flickor nu tar efter allt dåligt manligt. De har även börjat spotta, snusa, dricka, slåss, knarka, stjäla, och mörda. Tom tänker att allting inte är bättre nu. Internet är ändå bra. Bloggar är oerhört bra. Texter går att sprida. För den som vill finns inga gränser. Tom går den sista tunga biten. Han ser Floda Allé, uppför berget. Någon har parkerat vid grinden. Tom tar sina stavar i handen. Det krävs nyckel för att komma in. Klockan är halv sex. Det är mycket varmt. ”Saft i mängder”, tänker Tom.
Dumt att vägen inte heter ”Arfwedssons väg”, ända ut. Inte ens taxichaufförer hittar. ”Hoffmans väg”, eller något sådant står det där ute. Den branta biten går bra. Det är issprängt i asfalten. Tom tar sig ned till parken. Centralskolan är tom på barn. Annars är de alltid och leker upp på vägen, och ovanför i buskarna. Många barn hälsar på ett trevligt sätt. Vissa frågar vad Tom heter. Märkligt. Nu är det tomt. Det börjar redan bli varmt. Tur att Tom har bara en T-shirt. Han kommer fram till Allébacken. Nu syns Sävelången. Där satt Tom med Greta för en månad sedan. Greta är snäll. Hon ringer ett par gånger i veckan. Nu arbetar hon på Vårdcentralen, och trivs mycket bra. Tom känner sig lite stolt. Det var hans råd till Greta. Att lämna sin trista arbetsplats, och börja i Floda. Biblioteket har sommarstängt. Tom har en bok om Rörö. Han funderar på när de öppnar igen. Boken Tom lånade gången innan, hette ”emigrantvisor”. Han som arbetade var oerhört trevlig. Det var faktiskt osannolikt. Det var uppenbart att han blev väldigt glad över att någon lånade just den boken. ”Han måste älska sitt jobb”, tänkte Tom. ”I värsta fall får jag ta mig till Lerums bibliotek”, Tom gick vidare. Så här tidigt ser mig ingen genom Hemtjänstens fönster. Han rundade huset, och gick upp för backen mot parken.
Benen blev inte tröttare. De var ju redan som gelé när Tom startade. Han tänker på Greta. Hon bor i en fin villa mot Gråbo. Där finns en guldfiskdamm. Hennes man sköter den. Gretas man hugger ved till den öppna spisen. Gretas man är speciell. Han heter Jesper. Bara det är speciellt tycker Tom. Jesper är freelans. Han hittade gamla fotografier på en vind. Tio tusen. Svartvita, efterfrågade. Sedan tio år lever han på att sälja dessa fotografier. Jesper är mycket begåvad. Samhällets mest begåvade personer passar nog inte riktigt in. Jespers och Gretas son läser på Chalmers. ”Att bli forskare är kanske en väg att gå för alltför begåvade”, tänker Tom. Toms son är forskare. ”Jag borde läst matematik”, tänker Tom. Där efterfrågas annorlunda sätt att tänka. Inom matematiken finns andra platser. Där uppmuntras man att gå in i främmande världar. ”Det skulle passa mig”, tänker han. Han satt med Greta på bänkarna vid Sävelången. Hon tror mycket på träning. Gärna gym. Riktig kost. Motion. Promenader. Dans. Bantning. Tvådagarsmetoden. Jesper gör allt vad Greta vill. De älskar nog varandra. Så som Tom älskade Agnes en gång för länge sedan. Han tänker på sin dotter. Hon hade hela sin uppväxt i Floda. Rötterna finns ändå i Bohuslän. Toms förfäder fanns mest på Rörö. Toms Farfars Morfar var Rörös mäktigaste man, på artonhundratalet. Han var född sjuttonhundranittio.
Jesper är släktforskare. Toms dotter också. Det har smittat av sig på Tom. Toms Pappa talade Bohusländska. ”Her har di slebat, och her har di slett”, kunde han säga. Han var fascinerad av ruiner och lämningar. Tom känner sig kluven. Pappa kom från Bohuslän. Mormor också. Mamma växte upp i Floda. Här har Toms barn vuxit upp. Varje sommar var Tom i Floda, som liten. Han har bott i Floda i mer än trettio år. Tom vaknar upp. Han är nu ute ur parken. Centralskolan är bakom honom. Mobilen visslar till. Greta har skickat ett mail. Han tar vägen mot trapporna. Det ger nog bäst träning. Han kämpar sig uppåt. Trappan är fri från spott. Märkligt. Har fastighetsskötaren, Tommy, lyckats. Tom tänker på att flickor nu tar efter allt dåligt manligt. De har även börjat spotta, snusa, dricka, slåss, knarka, stjäla, och mörda. Tom tänker att allting inte är bättre nu. Internet är ändå bra. Bloggar är oerhört bra. Texter går att sprida. För den som vill finns inga gränser. Tom går den sista tunga biten. Han ser Floda Allé, uppför berget. Någon har parkerat vid grinden. Tom tar sina stavar i handen. Det krävs nyckel för att komma in. Klockan är halv sex. Det är mycket varmt. ”Saft i mängder”, tänker Tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar