Minnen

Minnen.

Tom tänkte tillbaka. Han har mycket minnen av sin bror. Av sin Pappa också. Sin Mamma har han få minnen av. Sin syster likaså. Ett minne av Mamma, är när de satt i en glänta åt Rudalen till. De hade varit i godisaffären, på vägen ut. Tom köpte sina lösa druvor som vanligt. Mamma köpte en damtidning. De gick till utkanten av skogen. Ängar öppnade sig ner mot där ishallar och fotbollsplaner, ligger nu. Då var det bara fält. Gräs och ängsblommor bredde ut sig så långt ögat nådde. En smal kant av skog, avgränsade mot en blå himmel. Mamma läste i sin tidning. Tom klättrade i de låga tallarna. Träden var inbjudande till klättring, här framme mot ängen. Tom utforskade berget. Mamma var inne i sin tidning. Plötsligt såg Tom något ovanligt. Genomskinligt berg stack upp ur bergsgrunden. Kanske kvarts. Det var likadant som i fönstren, på kaminen i Floda. Tom bröt loss några skivor. De var nästan genomskinliga. Ljus tog sig i alla fall igenom. Längre bort fanns vit kristallisk sten. 

Ett bygge var påbörjat vid ängen. Tom minns när han var i Floda med storasyster. Mamma var på en husmorsresa till Skåne. Mormor var i huset. Hon sov som vanligt i vardagsrummet, på första våningen. Tom och hans syster, där uppe, i sovrummet. Syster och han, låg i sängarna vid fönstret. Kökssoffan behövdes inte nu. Varje kväll sa syster att hon skulle gå ut en liten stund. Hon skulle strax vara tillbaks. Hon kom aldrig. Tom grät sig till sömns. Mormor var inget stöd. Hon var alltid arg. Tom eldade i den lilla kaminen. Det var en tröst. Han lade in små fina pinnar. De hade Tom och brodern huggit sommaren innan. Det var inget roligt att göra raketer, när brodern inte var med. Utanför rummet var det kallt. Där fanns en klädgarderob, som Tom aldrig vågade titta in i. Där fanns malar hade Mamma sagt. Mormor träffade en man. Han hette Emil, och var timmerman, till sjöss. De hade träffats på annons trodde Tom. ”Nej, de har träffats på annat sätt”, sa syster. Hon var första barn och satt alltid inne med facit. Kaminen hade fyra små fönster. Det var inte glas, utan små skivor av en bergart. Det syntes igenom, hur elden muntert flammade. I kväll kommer syster hem, tänkte Tom. Hon kom aldrig. En gång gick han gråtande ned till Mormor. Hon var arg. Tom gick ledsen tillbaks upp. 

Det var främmande för Tom, att vara ensam. Han hade ju alltid sin bror, och Mamma och Pappa nära. När Tom drömde hemska drömmar, sprang han till föräldrarna. Pappa var ofta vaken. Då kröp Tom ned hos honom. Toms Mamma och Pappa grälade alltid på kvällen. Det var när de lagt sig. Tom hörde det varje natt. Han längtade bort, till när Pappa och han var ute för sig själva. Det var trevligt om brodern var med. Tyvärr var Mamma också oftast med då. Skogen bakom berget, där Tom och Mamma satt, när hon läste sin damtidning, var liten. Mamma var glad när hon läste i sin tidning. Det gjorde Tom lycklig. Han visste inget annat tillfälle när Mamma var glad. Toms Mamma hade migrän. Nästan alltid. Då låg hon i sängen, och sa inget. Det var så hela Toms barndom, och uppväxt. På andra sidan den lilla skogen, från Ruddalens håll, fanns en lekpark. Det var en sådan där, där vuxna tanter arbetade. De hade ett litet hus, fyllt med roliga saker att leka med. Man lånade sakerna en stund, och lämnade tillbaks dem sedan. Det bästa Tom visste var små kärror, man kunde ligga på, och sparka sig fram. Skogen var fylld av stigar. Tom sparkade sig fram längs stigarna. Marken var fylld av harsyra. Tre ljusgröna blad, på en liten stjälk. Ibland var det fyra blad. Det betydde tur. De smakade syrligt och gott. Tom åt massor. I huset fanns också käglor, krocketspel, och mycket annat. Tom älskade lekstugan. 

I Floda fanns Emil. Han var snäll. Inte alls så där arg, som Mormor alltid var. Hon är ledsen, för att Morfar Sidor lämnade henne, tänkte Tom. Hon hade bipolär sjukdom, sa syster, när de var stora, och syster blivit läkare. I skogen växte blåbär och lingon. Pappa kom upp på sin moped. Pappa och Tom plockade kantareller och bär i skogen. När Mamma kom hem från husmorsresan var hon extatiskt glad. Hon berättade i timmar, om hur hon haft det. Hon frågade inte hur Tom haft det. Sedan berättade hon om prinsen Carl-Gustav. Hon hade läst i tidningen om honom. Hon visste precis hur hans sommar varit. Hon hade en damtidning med sig. Pappa gjorde mat. Det var makrill med färsk potatis. Det tyckte Mamma om visste han. Särskilt stekt makrill. Mamma läste i sin tidning. När vi ätit fick Mamma migrän. Hon gick och lade sig. Vi skulle inte störa. Tom gick till lekstugan. Det var stängt. Klockan var mycket. Han gick sakta hem. Tom tänkte på sin bror. På vägen hem dök Janne upp. Det var Toms bästis. De gick hem till Janne, och lyssnade på musik. Det var ”gamle svarten”. Jannes syster var där. Hon som Tom älskade. Tom var ändå inte glad. Han kände sig tom inuti. Han förstod inte varför.