Floda torg.
Det är en mellandag. Tom har gått sina förmiddagspromenader. Det var en ung man från Afghanistan idag. Tom minns inte hans namn. De brukar prata mycket. Mest om fotboll. Idag var de tysta. Fotbolls-VM är ju slut. Tyskland vann. ”Du höll ju på Tyskarna”, sa han. Tom nickade. ”Det har hänt en tråkig, och en rolig sak”, sa Tom. Det tråkiga är att texten i GP, blir uppskjuten. Det roliga att Öckerö kommun publicerar mina texter om Bohuslän. När Tom kom hem, ringde Anna. Hon är diakon, inom statskyrkan. De brukar träffas och prata. Anna föreslog att hon hämtar Tom halv ett. De åker till kyrkan. Den ligger en bit bort. Tom vågar inte lova, att han orkar gå hem sedan. Det är ju ruskigt varmt dessutom. Anna erbjuder sig att köra honom tillbaks. Tom känner sig lite lättad. Egentligen borde han köra själv. Han borde cabba ner. Det är verkligen en sådan dag. Toms bror har fortfarande inte hört av sig. Nu är det precis en vecka sedan de mailade. Brodern var i Göteborg. Tom föreslog att han skulle komma upp till Herrljunga, och hälsa på förra onsdagen. Brodern lovade att höra av sig, när han kom hem. Tom blir orolig. Han är rädd att brodern är arg. Brodern tyckte att han var dåligt framställd i några texter. Särskilt i texten ”Sork”. Tom har ändrat, så brodern borde vara nöjd.
Det är svårt att skriva minnen, med fantasier i. Man måste vara varsam med andra personer då. Det är så lätt att tillskriva dem tankar och känslor, som egentligen var Toms egna. Någonting måste brodern ändå ha känt, när det hände på riktigt. Bäst att inte ha med känsliga personer. Eller alltid byta alla namn. Tom lutar nog åt det. Även om man byter namn känner nog vissa ibland igen sig. Det blir i alla fall bättre. Tom skriver t.ex. bara ”brodern”. Läkaren från Öppenpsyk ringde. Tom redogjorde för halveringen av mediciner. ”Bra”, sa hon. Tom blev förvånad. Tidigare har hon inte velat ändra någonting. Hon lovade att fundera på om medicinen kan påverka Toms ben. ”Man kan bli stel i hela kroppen”, sa hon. Tom fick sin mat. Han hade beställt två kakor mörk choklad. Det är emot Toms principer. Han äter egentligen bara nyttiga saker. Han var nära att beställa glass. Det är ju väldigt varmt. ”Magnum”, tänkte Tom. Eller 88. Det åt Tom ofta när han var ung. All mat fick i alla fall plats i kylskåp, och frys. Efter lunchen kände Tom sig lite orolig för besöket hos Anna. Tom hade lovat att komma ut på gatan klockan halv ett. ”Tänk om hon är försenad”. Det finns ingen bänk där ute. Det finns en bänk alldeles utanför entrén. Där brukar någon sitta och spotta. Tom har väldigt svårt för spott. I trappan längre bort, runt huset, finns ibland så mycket spott att det är svårt att ta sig fram. Tom vill inte trampa i spottet. Det är kanske mannen som bor över. Han som slänger tända fimpar i Toms balkonglådor. Det får inte hända igen.
Nu vet ändå Tom hur han skall göra. Börjar det brinna så skall Tom hämta en spann. Sätta balkonglådan över spannen, och sedan hälla på vatten. Då behöver inte tvätten nedanför bli skadad. Den andra grannen under, är ljushårig. Hon arbetar som ekonom i församlingshemmet. Hon med tvätten är mörk med en liten hund. De hälsar alltid vänligt när de möts. Häromdagen stötte Tom på den ljusa ute. De hälsade. Hon har barn. Det grälas ständigt på barnen där nere. Här är så lyhört. Tom spelar på sin keyboard varje dag. Han använder lurar för att inte störa. Plötsligt, för några dagar sedan, insåg Tom en sak. Han sjunger till musiken. Visserligen i en mikrofon, men ändå högt. Tänk om de hör sången, utan musik. Tom vet hur hemskt det kan låta. Efter det sjunger Tom inte längre. Han bara ”tänker” sången. Oj, nu är klockan tjugo över tolv. Strax skall Tom gå ut. Tom var i Skallsjö kyrka med Anna. Hon hade handlat, bullar och muffins, i Lerum. Anna hade också handlat åt en liten tant. Många har inte råd att köpa mat längre. Anna har tjugo tusen att handla mat för. Hon får inte ge någon pengar. Bara handla mat.
Det var så lugnt och fint i Skallsjö kyrka. Tom och Anna satt i ett litet kafferum, bredvid ingången. ”Vapenrum”, tror Tom att det heter. Ett vackert fönster, med böjd V-form upptill, gick till själva kyrkorummet. Anna bjöd Tom på kaffe och hembakade bullar. ”Det är för varmt för att baka mer”, sa Anna. En tant var med. Hon var kyrkovakt. Efter en stund kom ett danskt par in. De tog kort och ställde frågor om kyrkan. Anna visade en bok med bilder från Nääs. Sedan körde Anna Tom hem. När de körde över motorvägen, sa Anna att hon trivs så med sin gård. Hon gräver och planterar. ”Det är så skönt att äntligen få arbeta med kroppen”, sa Anna. Hon har hönor och kycklingar, på gården. Anna pratar om existentiell psykologi. Äntligen kan hon skriva, och bli klar med en utbildning hon går. Tom börjar tänka på sin eftermiddagspromenad. För några veckor sedan köpte Tom ett par kortbyxor, vid Floda torg. Det är jeanstyg. Affären sålde bara barnkläder förut. Nu säljer de även herr, och damkläder. Tom är glad att han bor så nära Floda torg.
Det är en mellandag. Tom har gått sina förmiddagspromenader. Det var en ung man från Afghanistan idag. Tom minns inte hans namn. De brukar prata mycket. Mest om fotboll. Idag var de tysta. Fotbolls-VM är ju slut. Tyskland vann. ”Du höll ju på Tyskarna”, sa han. Tom nickade. ”Det har hänt en tråkig, och en rolig sak”, sa Tom. Det tråkiga är att texten i GP, blir uppskjuten. Det roliga att Öckerö kommun publicerar mina texter om Bohuslän. När Tom kom hem, ringde Anna. Hon är diakon, inom statskyrkan. De brukar träffas och prata. Anna föreslog att hon hämtar Tom halv ett. De åker till kyrkan. Den ligger en bit bort. Tom vågar inte lova, att han orkar gå hem sedan. Det är ju ruskigt varmt dessutom. Anna erbjuder sig att köra honom tillbaks. Tom känner sig lite lättad. Egentligen borde han köra själv. Han borde cabba ner. Det är verkligen en sådan dag. Toms bror har fortfarande inte hört av sig. Nu är det precis en vecka sedan de mailade. Brodern var i Göteborg. Tom föreslog att han skulle komma upp till Herrljunga, och hälsa på förra onsdagen. Brodern lovade att höra av sig, när han kom hem. Tom blir orolig. Han är rädd att brodern är arg. Brodern tyckte att han var dåligt framställd i några texter. Särskilt i texten ”Sork”. Tom har ändrat, så brodern borde vara nöjd.
Det är svårt att skriva minnen, med fantasier i. Man måste vara varsam med andra personer då. Det är så lätt att tillskriva dem tankar och känslor, som egentligen var Toms egna. Någonting måste brodern ändå ha känt, när det hände på riktigt. Bäst att inte ha med känsliga personer. Eller alltid byta alla namn. Tom lutar nog åt det. Även om man byter namn känner nog vissa ibland igen sig. Det blir i alla fall bättre. Tom skriver t.ex. bara ”brodern”. Läkaren från Öppenpsyk ringde. Tom redogjorde för halveringen av mediciner. ”Bra”, sa hon. Tom blev förvånad. Tidigare har hon inte velat ändra någonting. Hon lovade att fundera på om medicinen kan påverka Toms ben. ”Man kan bli stel i hela kroppen”, sa hon. Tom fick sin mat. Han hade beställt två kakor mörk choklad. Det är emot Toms principer. Han äter egentligen bara nyttiga saker. Han var nära att beställa glass. Det är ju väldigt varmt. ”Magnum”, tänkte Tom. Eller 88. Det åt Tom ofta när han var ung. All mat fick i alla fall plats i kylskåp, och frys. Efter lunchen kände Tom sig lite orolig för besöket hos Anna. Tom hade lovat att komma ut på gatan klockan halv ett. ”Tänk om hon är försenad”. Det finns ingen bänk där ute. Det finns en bänk alldeles utanför entrén. Där brukar någon sitta och spotta. Tom har väldigt svårt för spott. I trappan längre bort, runt huset, finns ibland så mycket spott att det är svårt att ta sig fram. Tom vill inte trampa i spottet. Det är kanske mannen som bor över. Han som slänger tända fimpar i Toms balkonglådor. Det får inte hända igen.
Nu vet ändå Tom hur han skall göra. Börjar det brinna så skall Tom hämta en spann. Sätta balkonglådan över spannen, och sedan hälla på vatten. Då behöver inte tvätten nedanför bli skadad. Den andra grannen under, är ljushårig. Hon arbetar som ekonom i församlingshemmet. Hon med tvätten är mörk med en liten hund. De hälsar alltid vänligt när de möts. Häromdagen stötte Tom på den ljusa ute. De hälsade. Hon har barn. Det grälas ständigt på barnen där nere. Här är så lyhört. Tom spelar på sin keyboard varje dag. Han använder lurar för att inte störa. Plötsligt, för några dagar sedan, insåg Tom en sak. Han sjunger till musiken. Visserligen i en mikrofon, men ändå högt. Tänk om de hör sången, utan musik. Tom vet hur hemskt det kan låta. Efter det sjunger Tom inte längre. Han bara ”tänker” sången. Oj, nu är klockan tjugo över tolv. Strax skall Tom gå ut. Tom var i Skallsjö kyrka med Anna. Hon hade handlat, bullar och muffins, i Lerum. Anna hade också handlat åt en liten tant. Många har inte råd att köpa mat längre. Anna har tjugo tusen att handla mat för. Hon får inte ge någon pengar. Bara handla mat.
Det var så lugnt och fint i Skallsjö kyrka. Tom och Anna satt i ett litet kafferum, bredvid ingången. ”Vapenrum”, tror Tom att det heter. Ett vackert fönster, med böjd V-form upptill, gick till själva kyrkorummet. Anna bjöd Tom på kaffe och hembakade bullar. ”Det är för varmt för att baka mer”, sa Anna. En tant var med. Hon var kyrkovakt. Efter en stund kom ett danskt par in. De tog kort och ställde frågor om kyrkan. Anna visade en bok med bilder från Nääs. Sedan körde Anna Tom hem. När de körde över motorvägen, sa Anna att hon trivs så med sin gård. Hon gräver och planterar. ”Det är så skönt att äntligen få arbeta med kroppen”, sa Anna. Hon har hönor och kycklingar, på gården. Anna pratar om existentiell psykologi. Äntligen kan hon skriva, och bli klar med en utbildning hon går. Tom börjar tänka på sin eftermiddagspromenad. För några veckor sedan köpte Tom ett par kortbyxor, vid Floda torg. Det är jeanstyg. Affären sålde bara barnkläder förut. Nu säljer de även herr, och damkläder. Tom är glad att han bor så nära Floda torg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar