Hästhagen.
Tom flyttade till Floda år 1985. Han var då 34 år. Dottern var sex år, och skulle börja i skolan. Tom och hans fru ville flytta till eget hus. Synd att dra upp dottern från skolan. Bättre att flytta innan hon börjar. De bodde i ett hyreshus i Kålltorp. Toms fru Agnes ägde hyreshuset ihop med sina syskon. Många vänner till Tom hade flyttat in i huset. Det var trevligt med soppmiddagar, och fika tillsammans. På den tiden var alla som Tom kände, kommunister, av något slag. Tom och Agnes var ”rika”. Situationen i huset blev allt mindre trevlig. De andra tyckte att Tom och Agnes borde sälja huset, och skänka pengarna till välgörande ändamål. Sedan kom någon på att huset borde göras om till bostadsrätter. Gratis för dem som tog över. Hyrorna var redan så låga som det bara gick. Situationen blev ohållbar. Agnes och syskonen sålde hyreshuset. Sedan ville inte Agnes och Tom bo kvar. De letade hus österut. Ett radhus i Vidkärr var trevligt. En villa i Jonsered var fin. Kanske Lerum. Agnes åkte på sommaren till släktstället i Skåne. Skolan skulle snart börja. Tom kände till Floda. Där var han varje sommar som liten.
Tom flyttade till Floda år 1985. Han var då 34 år. Dottern var sex år, och skulle börja i skolan. Tom och hans fru ville flytta till eget hus. Synd att dra upp dottern från skolan. Bättre att flytta innan hon börjar. De bodde i ett hyreshus i Kålltorp. Toms fru Agnes ägde hyreshuset ihop med sina syskon. Många vänner till Tom hade flyttat in i huset. Det var trevligt med soppmiddagar, och fika tillsammans. På den tiden var alla som Tom kände, kommunister, av något slag. Tom och Agnes var ”rika”. Situationen i huset blev allt mindre trevlig. De andra tyckte att Tom och Agnes borde sälja huset, och skänka pengarna till välgörande ändamål. Sedan kom någon på att huset borde göras om till bostadsrätter. Gratis för dem som tog över. Hyrorna var redan så låga som det bara gick. Situationen blev ohållbar. Agnes och syskonen sålde hyreshuset. Sedan ville inte Agnes och Tom bo kvar. De letade hus österut. Ett radhus i Vidkärr var trevligt. En villa i Jonsered var fin. Kanske Lerum. Agnes åkte på sommaren till släktstället i Skåne. Skolan skulle snart börja. Tom kände till Floda. Där var han varje sommar som liten.
En annons lät fint. Tom
åkte och tittade. Ett hus på Vallmovägen såg väldigt bra ut. Priset var lågt.
Mycket behövde göras. Tom visste att skolan låg nära. Fritids och dagis också.
Stationen var ett stenkast bort. Torget med affärer, också. Allt fanns inom
gångavstånd. Han ringde till Agnes. Hon tog nästa tåg upp. De slog till.
Inflyttning skulle vara en månad efter skolstart. Dottern fick pendla till skolan.
Det var bara ett fel. Huset var målat senaste gången med beige plastfärg. Tom
var då ännu fanatisk med sådant. Skulle han börja med att lägga om taket?
Dottern började i Hästhagenskolan. Efter skolan gick Eva till fritids om inte
Mamma eller Pappa var hemma. Det var ”Vitsippan” bort mot storskogen. Dit där
Drängseredsvägen går. Sonen började på dagis, vid Oskars höjd. Tom arbetade
inom gymnasieskolan i Göteborg. Han var chef för verksamheter med problemungdomar.
Agnes arbetade i en sådan verksamhet. Sömnad i träningsverksamhet. Tom bestämde
sig för att börja med taket. Alla gamla tegelpannor plockades ned. Det var fint
enkupigt tegel. Mer än hälften av pannorna var hela. Det skulle räcka gott till
halva taket. De var bara väldigt fula. Fulla med mossa, lav, och smuts. Tom
köpte liknande pannor till halva taket.
Bättre pannor än de gamla fanns inte att köpa. Tom ville inte lägga upp så fula pannor. Han grubblade. Till slut kom Tom på en idé. Han blandade till stark soda, i en stor plastbehållare. Fick pannorna vara i sodan, tätt packade en halvtimma, så räckte det med några tag av en borste. Vips var pannorna som nya. Tom lade ny papp på taket. Sedan var det ett rent nöje att lägga ut pannor på de nya läkten. Taket blev som nytt. Tom satte sedan upp nya rännor. Svarta i plast. Det var snyggt, och kändes bra. Målningen återstod. Tom ville inte skrapa hela huset. Det måste finnas ett annat sätt, att måla på plastfärgen. Tom prövade olika vätskor. Bensin, lacknafta, och annat. Inget hjälpte färgen att fastna. Det var Falu rödfärg, Tom ville ha. Den är vattenbaserad. Till slut prövade Tom kaustiksodan han hade kvar i massor. Han strök på. Sedan fick den torka. Det blev en grå yta, som med fint sandpapper. Rödfärgen fäste lika bra som på rent trä. Lösningen var funnen. Nu skulle det räcka att vart femte år skrapa där plastfärgen lossnat. Och måla hela huset i rödfärg igen. Inga nya lager med täckfärg krävdes. Efter detta kunde Tom ägna sig åt insidan av huset. Han satte upp nya väggar. Byggde om köket. Satte in fönster, och en altandörr. Han gjorde ett nytt WC, och ett nytt badrum. Ett utomhusjobb till gjordes. En stor altan byggdes, när sonen var stor nog att hjälpa till.
Tom fick mer och mer ansvar på jobbet. Han gjorde också ett journalprogram, åt psykologerna. Tom satt en tid varje kväll med det. Det blev bra. Eva blev större och fick nya kamrater. På gymnasiet fick hon två vänner, som hon umgås med än i dag. Eva älskade teater. Hon gick i frivillig teater, på skolan. En gång blev Eva rasande på Tom. Han föreslog henne att läsa ekonomi, efter gymnasiet. Något värre kunde han inte sagt. Eva hittade sedan en utbildning med ekonomi, statskunskap, och politik. Hon blev mycket nöjd, och har haft fina jobb sedan. Sonen, Bert, vantrivdes i skolan. Särskilt i matematik. Till slut lät läraren Bert, få gymnasieböcker i grundskolan. Kvartssamtalen hade gjort verkan. Bert trivdes. Han är nu forskare på Högskolan. Inom en linje som har hög ställning i Europa. Han har till och med lärt sig spela fotboll. Tom märkte aldrig att han pressade Bert. ”Jag vill ju bara lära Bert det jag vet är roligt”. Att alla måste gå sin egen väg, förstod Tom inte. Bert har rest mycket. Han har varit runt hela jorden. Men han har valt Sverige till slut. Berts bästa vän i skolan, bor kvar i Floda. Där går gränsen för Bert. Men han kan snickra. Bättre än Tom någonsin kunnat. Tom kunde ändå bra. Bert har ärvt mycket från föräldrarna. Det har Eva också. Det bästa föräldrarna gjorde, var att flytta till Floda, en gång för länge sedan.
Bättre pannor än de gamla fanns inte att köpa. Tom ville inte lägga upp så fula pannor. Han grubblade. Till slut kom Tom på en idé. Han blandade till stark soda, i en stor plastbehållare. Fick pannorna vara i sodan, tätt packade en halvtimma, så räckte det med några tag av en borste. Vips var pannorna som nya. Tom lade ny papp på taket. Sedan var det ett rent nöje att lägga ut pannor på de nya läkten. Taket blev som nytt. Tom satte sedan upp nya rännor. Svarta i plast. Det var snyggt, och kändes bra. Målningen återstod. Tom ville inte skrapa hela huset. Det måste finnas ett annat sätt, att måla på plastfärgen. Tom prövade olika vätskor. Bensin, lacknafta, och annat. Inget hjälpte färgen att fastna. Det var Falu rödfärg, Tom ville ha. Den är vattenbaserad. Till slut prövade Tom kaustiksodan han hade kvar i massor. Han strök på. Sedan fick den torka. Det blev en grå yta, som med fint sandpapper. Rödfärgen fäste lika bra som på rent trä. Lösningen var funnen. Nu skulle det räcka att vart femte år skrapa där plastfärgen lossnat. Och måla hela huset i rödfärg igen. Inga nya lager med täckfärg krävdes. Efter detta kunde Tom ägna sig åt insidan av huset. Han satte upp nya väggar. Byggde om köket. Satte in fönster, och en altandörr. Han gjorde ett nytt WC, och ett nytt badrum. Ett utomhusjobb till gjordes. En stor altan byggdes, när sonen var stor nog att hjälpa till.
Tom fick mer och mer ansvar på jobbet. Han gjorde också ett journalprogram, åt psykologerna. Tom satt en tid varje kväll med det. Det blev bra. Eva blev större och fick nya kamrater. På gymnasiet fick hon två vänner, som hon umgås med än i dag. Eva älskade teater. Hon gick i frivillig teater, på skolan. En gång blev Eva rasande på Tom. Han föreslog henne att läsa ekonomi, efter gymnasiet. Något värre kunde han inte sagt. Eva hittade sedan en utbildning med ekonomi, statskunskap, och politik. Hon blev mycket nöjd, och har haft fina jobb sedan. Sonen, Bert, vantrivdes i skolan. Särskilt i matematik. Till slut lät läraren Bert, få gymnasieböcker i grundskolan. Kvartssamtalen hade gjort verkan. Bert trivdes. Han är nu forskare på Högskolan. Inom en linje som har hög ställning i Europa. Han har till och med lärt sig spela fotboll. Tom märkte aldrig att han pressade Bert. ”Jag vill ju bara lära Bert det jag vet är roligt”. Att alla måste gå sin egen väg, förstod Tom inte. Bert har rest mycket. Han har varit runt hela jorden. Men han har valt Sverige till slut. Berts bästa vän i skolan, bor kvar i Floda. Där går gränsen för Bert. Men han kan snickra. Bättre än Tom någonsin kunnat. Tom kunde ändå bra. Bert har ärvt mycket från föräldrarna. Det har Eva också. Det bästa föräldrarna gjorde, var att flytta till Floda, en gång för länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar