Katten Jam

Katten Jam.

Den svarta katten hette ”Jam”. När Tom var fyra år var Jam två år. Hon var född på Rörö. Hennes fem syskon var alla gråstrimmiga. Jam var svart liksom Jams Mamma. Jam började tidigt att ty sig till Tom. Eller Toms familj. Tom var ju bara två år då. Mamman var en av Bos många katter. Ungarna kilade över vägen. Genom körsbärsbuskarna och fram till Toms hus. Toms Mamma satte alltid ut mjölk till katterna. Jam var speciell. När de andra ungarna druckit sig mätta, och kilade tillbaka till Bos stuga, så stannade Jam kvar. Hon lekte med allt som gick att leka med. Toms Pappa älskade katter. Han visste precis vad kattungar behöver. Jam fick nystan av garn att leka med. Kvistar som viftade älskade Jam. Hon tyckte om att bli klappad. Jam lade sig till ro vid Pappas bröst. Tom klappade Jam. Jam somnade i Toms säng. Det var som om Jam bestämt sig för att flytta in till Toms familj. En dag skulle familjen åka till staden. Bo tyckte att det var bra om Jam fick ett nytt hem. De åkte med ångbåten. Jam höll sig lugn hela resan. Nästa dag skulle familjen åka till Floda. De åkte med tåget. Jam var nog lite rädd för allt det nya, men hon höll sig ändå lugn. 

På stationen i Floda höll Pappa Jam. De gick den långa Drängseredsvägen. De tog av vid röda stugan, till Mormors väg. Den som går till elljusspåret idag. Jam såg sig yrvaket omkring. De kom fram till Mormors lilla röda stuga. Trädgården var fin. Gullriset trivdes i rabatten mot huset. Lupinerna, blå och rosa, bredde ut sig vid grinden. Rosorna frodades i rabatten mot ängen. Ängsblommor växte höga bland gräset. Det var dags att slå ängen, tyckte Pappa. Jam släpptes ned. Hon nosade försiktigt på marken, och satte fart över ängen. Jam syntes nästan inte i det höga gräset. Mamma slog upp ett fat med mjölk. Jam sörplade. I verandan bäddade Mamma en mjuk plats till Jam. Jam kom in och kilade runt i huset. Hon utforskade köket. Vedkaminen hade luckan öppen till vedförrådet. Jam nosade. Sedan sprang hon in i vardagsrummet. Mormor var inte där. Trappan var spännande för Jam. Hon var inte van vid trappor. Pappa lyfte upp Jam, och bar henne upp. Där släppte han ned Jam. Hon kilade runt och krafsade vid klädgarderoben. Det var som om hon förstod att där var ett spännande rum. Pappa gick in i sängkammaren. Jam följde efter. 

Där stod en söt liten kamin nära dörren. Vid väggen fanns en kökssoffa. Den som Tom brukade sova i. Framför fönstren stod två sängar. Det var föräldrarnas sängar. Jam klöste i överkastet. Hon ville nog upp i sängarna. Pappa lyfte upp henne. Jam lade sig till rätta. Hon var trött efter allt det nya. Jam gosade ned sig. Hon fick lov till det för Pappa. Jam somnade. Hon drömde om allt hon varit med om. Den nya familjen. Ångbåten. Bussen. Familjens hem. Spårvagnen. Tåget. Den långa vandringen. Den nya trädgården, och det nya huset. Nästa morgon vaknade Jam tidigt. Hon låg i den mjuka bädden på verandan. Bara Tom var vaken. Det var svalt på verandan. I sovrummet hade det varit mycket varmare. Tom låste upp dörren. Några flugor surrade runt i rummet, och försvann ut i den svala morgonen. Solen stod lågt. Daggen låg ännu tät. Det glittrade på ängen. Tom satte sig på trappan. Jam kom efter. Jam tydde sig till Tom. Hon bökade med tassarna. Tom hämtade ett fat med mjölk. Jam sörplade. Blomflugor, bin, och humlor surrade i gullriset. Solen steg sakta. Snart skulle det vara torrt i gräset. Jam slickade sina tassar. ”Vad gör du Tom”. Det var Mamma som ropade. ”Idag skall vi bada”, sa Mamma. De åt frukost. 

Pappa skulle till staden. Han gick ganska tidigt. Tågen går inte så ofta. Pappa kramade Tom och gav sig iväg. Tom hade fått nya kortbyxor. Det var dags att pröva dem. Gullregnsträden dignade av blommor. Häcken var frodig. Små vita blommor, blandades med slingerväxters vita stora klockor. En flugsnapparfamilj hade byggt bo i häcken. Tre små fina ägg låg där. Skogssniglarna försvann när solen steg. Toms gunga hängde där emellan björkarna. Det var mot vedboden till. Tom var glad. Jam skulle få följa med till badet. De gick vägen fram. Det var en grusväg. Små runda stenar hade samlat sig i utkanten av vägen. Hård sand trampade Tom på. Större stenar stack upp här och där. Mamma bar Jam. De kom fram till branddammen. Små gröna blad växte på ytan. Det var tjockt i kanterna av dammen. Glesare längre in. I mitten var det tomt. Där såg man ner i dammen. Brunt ludd fanns ned i dammen. Tom blev lite rädd. Vatten rann från dammen under vägen. En munter bäck porlade på andra sidan. Det var i skogen mot ängarna. Mamma släppte ned Jam. Hon sprang försiktigt runt. Det var här Tom lekte med barkbåtar ibland. Solen kilade in och vattnet gnistrade som kristaller. Jam lekte med solens gnistrande ljus i vattnet. Det var här de vita smultronen växte. Toms bror brukade plocka. Marken var täckt av harsyra, och blåbärsris. De följde vägen, till stigen genom skogen. Tom bar Jam. Solen glittrade bland träden. Mamma såg glad ut. Tom ville till Sävelången. Till bryggorna. Där växte vass, visste Tom. Han smekte Jam. Tom var lycklig. Han älskade Floda.